Alldeles för länge sa jag till mig själv att ”jag har inte tid för min konst”. Jag stiger upp kl 04.50 måndag – fredag. Eller, larmet ringer då. Omänskligt tidigt för mig så jag kämpar med att komma upp i 20 min tills sex hungriga katter börjar bli irriterade. Sen jobbar jag på fabrik 07.00 – 16.00, eventuellt gymmet efteråt, sen har jag ingen ork eller inspiration till att skapa när jag kommit hem.
Hur en deadline gav mig insikt...
Men för ett par år sedan hände något som gav mig en ny insikt. Jag hade börjat en online kurs i mönsterdesign med Bärbel Dressler som lärare. Fantastiskt duktig, inspirerande och rolig lärare som förklarar på ett mycket pedagogiskt sätt. (Jag länkar till henne här för dig som är intresserad av mönsterdesign). I alla fall, kursen var på 10 veckor. Varje vecka släpptes en ny modul med uppgifter som skulle färdigställas. Jag var lite orolig över hur jag skulle hinna och orka som var halvdöd efter jobbet och bara hade ett begränsat antal timmar över på helgerna. Plötsligt var jag TVUNGEN att komma på en lösning…
Många bäckar små...
På mitt jobb har jag 4 raster om dagen: 18 min, 12 min, 48 min och 12 min. Man ska äta frukost, lunch och snacka skit med sina arbetskamrater. Men inte HELA tiden. Jag märkte att jag faktiskt kan klämma 50 min sammanlagt på dom här lediga tiderna. Jag tog med skissblock till jobbet. Ipad och annat som jag skulle kunna sitta med i lunchrummet. Inte bara fick jag mer gjort men jag höll hela tiden inspirationen igång så jag faktiskt ville fortsätta när jag kom hem trots att jag egentligen inte orkade. Jag förberedde det jag kunde för att sedan kunna färdigställa på datorn hemma.
En vana hade omedvetet skapats
När kursen sedan var slut fanns det ingen anledning att sluta med denna vana. Jag tecknade porträtt på rasterna och upptäckte sedan att jag även kunde sitta på rasterna med mina älskade oljefärger också. Oljefärger tar alltid alldeles för lång tid mellan gångerna så att hålla igång har hjälpt oerhört. ”Är det där en medicindosett”? Jajamänsan, den är perfekt att ha små mängde färg med sig var som helst. Så man behöver inte flera timmar om dagen för att utvecklas. Bara lite varje dag gör stor skillnad.
Ofta är det inte tid som saknas, utan inspiration - eventuellt en spark i röven.