Jag vill ju helst inte kalla en bunt kattungar för ett "problem", MEN att ta en hemlös kattfamilj på sex till veterinären för att få dem kastrerade, vaccinerade och chippade är lite jobbigt och kostar MYCKET pengar. Jag hade dessutom precis gått ner i arbetstid så att jag kunna ha mer tid och energi på mitt konstnärskap, så att gå tillbaka till heltid var inget alternativ. Jag var tvungen att hitta ett sätt att samla in pengarna.
En liten bakgrundshistoria: Sedan min älskade katt gick bort, svor jag att jag aldrig skulle skaffa fler husdjur. Min mentala hälsa behöver dock en katt för att må bra, så när jag en dag såg en hemlös katt äta ur min kompost kunde jag inte ignorera det. Jag kunde inte se honom äta mitt mögliga bröd så jag började ge honom riktig kattmat. Första halvåret var han livrädd för mig, och jag oroade mig för honom när vintern närmade sig. Med en kattlucka redan på plats bestämde jag mig för att lämna den öppen i hopp om att han skulle komma in när kylan blev outhärdlig. Och det gjorde han. Jag bor i ett litet 10m2 tinyhouse på hjul, så det fanns inte mycket utrymme för honom att gömma sig. Men han gosade upp sig nära kaminen och såg nöjd ut, och snart nog sov han på min soffa.
Jag visste att jag skulle behöva ta snacket med honom om att säga adjö till hans fluffiga bollar, men jag hade ingen aning om hur det skulle gå till. Fånga in honom och sen ha han inlåst på 10m2 utan att han skulle få panik. Tiden gick och på våren presenterade han mig stolt för sin flickvän. Ok, EN katt till ska väl få plats här. Som sagt, kan dom gå ut och in som dom vill ska det väl funka. Men några veckor senare vaknade jag av något tissel tassel och hittade en liten, fluffig kattunge i min säng och en mycket stolt mamma. Vid ytterligare inspektion upptäckte jag att det fanns fyra kattungar sammanlagt. ”Jag ska ALDRIG skaffa katt igen”, var så god här får du sex stycken!
Folk hade föreslagit förr att jag skulle kunna tjäna pengar på att göra djursporträtt, men svaret blev alltid att det inte är nått för mig. Att ta beställningar gjorde mig nervös, tänk om kunden inte blir nöjd mm. Men nu handlade det inte om mig. Den här lilla kattfamiljen behövde pengarna, och jag tänkte om. Jag skrev på Facebook: "Hjälp mig samla in pengar för dessa söta katter genom att beställa ett porträtt av ditt husdjur!" Till min förvåning kom första beställningen samma dag, dock på en kollonistuga. Jag hade aldrig gjort det förut, men jag gjorde ett försök - och hon blev nöjd! För varje färdiga porträtt jag postade kom en ny beställning. Innan jag visste ordet av fick jag flera uppdrag om dagen, och till min förvåning tyckte jag verkligen det var roligt att teckna igen. Jag hade inte tecknat porträtt på över 20 år och behövde antagligen bara en självförtroendeboost. Nu tjänar jag äntligen pengar på att göra något jag älskar – något jag inte skulle ha vågat prova om det inte vore för mitt så kallade "kattproblem".
Så, berättelsens sensmoral: Katter är verkligen lösningen på alla problem!